Etikett: ledarskap

Tycker du att det är svårt att ändra rutiner på jobbet eller slänga gamla saker hemma. Driver du en förändringsprocess och känner motstånd eller svårigheter att driva igenom de nödvändiga besluten. Då ska du fortsätta läsa denna krönika. Ett annat mer privat relaterat problem av samma symptom kan vara att du har kläder och skor som du aldrig använder men ändå av någon obestämd anledning inte vill kasta bort.

En av anledningarna till att det är svårt att göra sig av med saker är att du är programmerad sedan urminnes tider ur ett jägar/samlar perspektiv. Exempelvis ger shopping dig samma kickar som jakten på slätten för tusentals år sedan. Att sedan samla på ”bytet” har också varit överlevnadsdugligt i tusentals år. I dag med det överflöd som finns börjar kanske lagren bli fulla av ”gamla jakttroféer”. Kanske vill du då ha en strategi för att göra det lättare att slänga ut dina gamla saker ur garderoben eller byta ut dina rutiner och processer på arbetet?

Jag har utvecklat något som jag kallar ”bäst före datum metoden”. Tänk dig själv när du öppnar kylen och hittar en öppnad burk med sylt. Den ser fräsch ut och instinktivt tänker du spara den ytterligare en tid. Plötsligt ser du bäst före märkningen och ser då att sylten gick ut för tre månader sedan. Usch tänker du och slänger syltburken direkt. Instinkten att spara på sylten en tid till försvinner snabbt då, eller hur?

Tänk dig nu att du använder samma strategi för dina kläder eller skor. Ta en titt i garderoben och bäst före datum märk alla dina kläder. Det kommer att vara mycket lättare att slänga dem då (eller skänka dem till klädinsamling eller liknande). Precis samma gäller på arbetet. Tillsammans med dina medarbetare kan ni diskutera hållbarheten på rutiner, processer, lokaler, skrivbord eller er grafiska profil. Allt kan i princip bäst före datum märkas. Jag har till och med vid ett tillfälle bäst före datum märkt kompetensen hos samtliga medarbetare och då kunde jag enkelt se vilka utbildningar eller fortbildningar samtliga medarbetare behöver framöver.

Bäst av allt är att ”bäst före datum metoden” sker i ej skarpt läge vilket gör att risken för att känslomässiga bindningar som påverkar beslutet minskar. Vår mänskliga hjärna har som tur var mycket svårt att förutse hur vi kommer att känna oss en bestämd dag 6 månader fram. Använd detta fenomen till din fördel.

Denna krönika har inget fastställt bäst före datum…

Många som kontaktar mig har samstämmiga historier om att kollegor och underställda inte tar sitt ansvar utan att de själva alltid måste säkerställa att saker och ting blir gjort. Det tycker de allra flesta är jobbigt. Är du en av dem ska du absolut fortsätta läsa.

Min utgångspunkt i många frågor är att vi människor har medfödda programvaror som styr oss i många situationer. Tyvärr är kunskapen om dessa programvaror låg och jag har sett det som min vision att öka kunskapen på detta område. Jag kan ta ett exempel.

Jag köpte en ny Audi A4 för några år sedan. Ganska snart uppmärksammade jag några småfel som skulle åtgärdas på garantin. Det var inga konstigheter men jag fick inte felen avhjälpta trots upprepade kontakter med Audi. Efter sex månader skrev jag ett argt brev till Audi Sverige med rubriken ”Välkommen till verkligheten”. Jag berättade då om min bild av Audi och organisationens oförmåga att agera för att rätta till små garantifel på min bil. De svarar mig att detta var ju helt förskräckligt och de snarast skulle fixa detta utan kostnad. För att verkligen lägga tyngd bakom detta visade de att de skickat mitt klagomål vidare till ledningsgruppen för Audi Sverige. Men inget händer. Jag väntar tålmodigt en vecka, en månad, tre månader. Efter nästan fyra månader ringer jag till VD för Audi Sverige och vad tror du han svarar.

”Ditt ärende har fallit mellan stolarna.
Jag trodde någon skulle ta tag i detta”.

Alla cheferna i ledningsgruppen tänkte att det får väl någon annan göra. Varför är det så? Jag menar att skälet är biologiskt till stor del eftersom vi bär på en programvara som kallas lagen om ansvar. Den formella termen är lagen om pluralistisk ignorans eller Genovesesyndromet. Denna styr oss att agera på ett visst sätt när vi är ensamma och helt annorlunda i grupp.

Vad är då lösningen? Tyvärr är lösningen så enkel så att de allra flesta bortser från den. Det är att avaktivera lagen om ansvar genom att be en person att ta ansvar. I Audiexemplet skulle de valt ut en i ledningsgruppen och bett den personen att agera i ärendet. Att de sedan skickade mailet till alla andra i ledningsgruppen är då betydelselöst.

Så mitt råd till dig är enkelt. Be var och en av dina kollegor eller underställda att ta ansvar för de viktiga sakerna på ditt företag. Be dem i enskilda samtal exempelvis att ta ansvar för att följa säkerhetspolicyn, internetpolicyn och drogpolicyn samt att om de ser någon som inte följer era policys är det deras ansvar att rapportera detta.

Så får du saker att inte falla mellan stolarna framöver!